Svensk plasmatappning går mot strömmen

Under den internationella blodgivardagen arrangerad av europeiska kommissionen och som äger rum den 14 juni varje år, uttalade sig EUs hälsokommissionär, Stella Kyriakides om vikten av blod- och plasmagivare i sjukvården, i kampen mot t.ex hemofili, immunbrist-sjukdomar och vid tillverkningen av mediciner mot dessa.


Hon konstaterar att antalet plasmagivare ökat mot tidigare år och att trenden med minskande tillgång av plasma kan vara på väg att brytas. En bidragande anledning till detta är att många som återhämtat sig från Covid-19 själva har blivit plasmagivare och donerat konvalescentplasma till svårt sjuka Covid-patienter och därmed räddat liv.  En viktigare anledning är att man nu ser effekten av att vissa länder tagit ett strategiskt beslut: Att bli självförsörjande på plasmaderiverade läkemedel.


Ca 300.000 patienter i Europa är beroende av plasmaderiverade läkemedel (PDMP). Läkemedlen används för att behandla ett antal sällsynta och kroniska och/eller genetiska sjukdomar. För individer med dessa tillstånd ersätter medicinerna deras brist på egna proteiner. Utan dessa behandlingar skulle många patienter inte överleva eller ha betydligt lägre livskvalitet.

För att möta det ökande kliniska behovet i världen måste plasmatappningen skalas upp. I USA genomfördes 2020 totalt 43 miljoner plasmatappningar medan vi i Europa endast genomförde 2,9 miljoner tappningar. Den stora skillnaden i tappningar gör att Europa är starkt beroende av plasma och plasmaderiverade läkemedel från USA och även Kina som nu är en stor exportör av blodplasma.  

Det är också bekymmersamt att givare i endast 4 europeiska länder står för mer än hälften av plasman som tappas i Europa och att tillgången är så begränsad. Frågan finns nu därför på EU-nivå och en del europeiska länder har sedan en tid startat program för att på sikt bli nationellt självförsörjande av plasma. I våra nordiska grannländer har Danmark kommit längst. Den 18 juni i år tog styrelsen för de danska regionerna beslut om att ytterligare öka antalet plasmatappningar från en nivå på 100 ton plasma per år till 280 ton per år vilket innebär att Danmark nästan till 100% kommer bli självförsörjande av plasma och plasmaderiverade läkemedel.

Mer information återfinns här.

Tabell till plasmaartikel aug 2021.jpg

Figur 12 Plasmaartikel aug 2021.jpg

I Sverige har utvecklingen gått i andra riktningen. I den ”nationella statistiken” som sammanställs av SweBA (Swedish Blood Alliance) gällande svensk blodverksamhet 2020 konstaterar man att:

 ”År 2000 var Sverige självförsörjande med plasma, mätt som att den mängd plasma som levererades räckte till för de plasmabaserade läkemedel som användes i sjukvården. Sedan dess har mängden levererad plasma minskat med ca 60 % och Sverige är inte självförsörjande”.  Tack vare effektivare operationer som kräver mindre blod och alternativ där patientens egna blod under operation kan samlas in, tvättas och ges tillbaka, minskar behovet av blod i svensk sjukvård. Sedan toppåren runt 2010 då det tappades ca 500 000 enheter blod har behovet minskat till ca 370 000 enheter under 2020, en minskning på mer än 25%!

Konsekvensen är naturligtvis att mängden plasma som utvinns ur blod minskar med motsvarande mängd. Trots ett ökande behov av plasmaderiverade läkemedel kompenseras inte den minskande plasmautvinning från blod med motsvarande aferesplasmagivningar. Detta försätter Sverige i en än större beroendeställning. Sverige måste i än högre grad förlita sig på att andra länders blodgivarorganisationer tappar tillräckligt med plasma för att täcka det nationella behovet av plasmaderiverade läkemedel.
Mer information återfinns här.

Mer information om Europas behov av ökad plasmatappning återfinns på  PPTAs hemsida https://www.pptaglobal.org/.